homooeconomicus

Chantrie var en av de finaste hästar jag någonsin mött. Hon stod på Ånestad (Linköpings Ridskola) när jag red där och nu är hon död sedan flera år tillbaka. Jag saknar henne fortfarande. Satt och tittade på Youtube-klipp med Milton och kom att tänka på min vita favorit. Hon gillade också att hoppa och var riktigt duktig på det när hon väl bestämde sig. Markarbete tyckte hon inte om. 

Mitt finaste minne med Chantrie är sista gången jag red henne innan hon flyttade och gick i pension. Det var sista gången för vårterminen och vi skulle rida ut. Det är ofta så att gamla hästar sållas under sommaren och jag hade på känn att hon inte skulle vara kvar till hösten. Till uteritten blev vi tilldelade hästar och Chantrie gick inte med så jag fick en annan häst. Men sedan var det en tjej som kom sent och då fick hon Chantrie tilldelad. Jag var redan uppe i stallet för att göra i ordning min häst när hon kom upp och var sur för att hon skulle rida Chantrie. Än idag kan jag minnas när det gick upp för mig att hon kanske skulle rida med oss men inte ville ha Chantrie. Hur pirrigt det kändes i hela kroppen när jag frågade den här okända tjejen om hon skulle rida i vår grupp och kanske ville byta häst med mig. Hon ville det! Hon ville! Hon ville! Det sjöng i hela min kropp. Det blev en underbar ridtur som jag bär med mig för resten av livet. 

Om det är någon som minns Chantrie får ni gärna ta kontakt för lite nostalgiskt prat eller vad det nu kan bli.