homooeconomicus

Vad mycket man kan göra med bil!!

Nu på eftermiddagen har jag kokat tre sorters kola - hoppas att dom blir goda!

Mina katter har hela dagen lekt som galna med gamla kvitton som jag rullar ihop till bollar. Det tycker dom är hur kul som helst, far som tokar efter de där kvittona. Söta!

Hade hoppats på att vara ledig hela nästa vecka innan sommarjobbet börjar men det blir en del komplettering av C-uppsatsen, i alla fall på måndag. Ska FÖRSÖKA hinna sitta lite i helgen och pula. Men på lördag är det födelsedagsfirande och på söndag ska vi på Flygvapenmuséet och kolla på uppvisning av stridsflygplan från de senaste hundra åren. I like!

Men jag ska skriva en rolig sak jag kommit på. Om mina katter skulle ha varsitt yrke så skulle Snuffi vara rörmokare och Fluffi jobba på posten. Snuffis favoritleksak (hon är ganska kräsen och svårflirtad vad gäller leksaker) är ett litet plaströr som jag har haft och blåst i i alkolåset på körskolans bilar. Fluffi ska alltid envisas med att slicka på frimärken. Om jag klistrat på ett slickar hon på ovansidan så det blir alldeles blött och typ lossnar, om jag inte stoppar henne vill säga.

Så när kan ni förvänta er en roligare blogg? Tjaa... någon gång i mitten av juni kanske.

Sedan har jag kommit underfund med, mellan att jag sover och försöker plugga för att det värker inombords när jag tänker på min stackars försummade C-uppsats, att jag dagdrömmer alldeles för mycket. Eller är det egentligen alldeles för mycket? Det är ju roligt att dagdrömma, även om jag blir besviken för att det inte blir sant så har jag ju haft roligt under tiden. Och för att bota min besvikelse kan jag ju då dagdrömma om någonting annat. Helt klart bättre, jag ska fortsätta dagdrömma.

Fredag:

Vi åker från Linköping vid sex på kvällen. Det blev lite struligt med våra tåg för vi skulle egentligen ha åkt Inter City-tåg men de blev inställda så vi fick boka om till X2000, men utan attt betala något extra, plus att det blev mycket bättre tider. Så vi var framme skapligt i Lund på kvällen och åt en jättemysig middag hemma hos E och M. Sedan satt vi bara och myste och småpratade lite innan vi kröp i säng.

Lördag:

E och M väcker oss klockan 8 på morgonen med te och rostat bröd, mums! De har gjort ett hemligt schema till oss. Vi har blivit ombedda att ta med oss morgonrockar men vi vet inte varför. Vi får inte äta frukost för länge och vi ska klä på oss morgonrockar. Det diskuterades ganska flitigt vad det var vi skulle göra, vi hade trott att det var någon temafest på kvällen, men vad kunde det vara på morgonen? Gyttjebad? Iaf så skulle vi ha pyjamas, underkläder och breda trosor (ja de sa så) och morgonrock. Sedan gick vi ut och - kom till en bastu! Så på morgonen blev det bastumys. Därefter kom vi hem och blev ombedda att iklädda morgonrockar åka iväg med buss. E och M följde inte med och vi visste ju typ inte vart vi skulle. Lite roligt var dock att Lund är en sådan studentstad att de flesta är vana vid att folk springer omkring i lite udda utstyrslar, så det var nästan ingen som brydde sig om att vi hade morgonrock. Vi kom till universitetet och där mötte vi E och M. De skulle hjälpa till att sälja tidningar för det var faktiskt temafest Morgon rock på kvällen. Tyvärr fick vi dock inte vara med på den eftersom vi var där som gäster, så vi var på Östgöta Nation i stället på kvällen. I alla fall så sprang vi runt på stan och frös i våra morgonrockar och försökte sälja tidningar, men det gick inte så bra. Vi avslutade med jättegod och billig Falafelrulle innan vi begav oss hem. Där satt vi bara och myste med te och avhandlade diverse viktiga ämnen såsom den etiska aspekten av fosterdiagnostik och att skapa ett andra barn för att rädda livet på sitt första barn. Vet inte hur vi kom in på de ämnena, men det blev så. Framåt kvällen beställde vi mat. De andra åt sushi men jag visste inte om jag skulle tycka om det, dessutom var jag rejält hungrig och ville vara mätt så att jag skulle få en bra fylla. Därför beställde jag strimlad entrecote med ris, pressgurka, lök och någon jättegod sås som inte var så stark. Det var verkligen det absolut godaste jag ätit på länge, slog till och med Falafelrullen. Taxi till Östgöta Nation där vi dansade loss. Klockan två stängde de och då skulle tre av oss leta efter de andra två, men hittade bara en för M hade sprungit bort så vi blev jätteoroliga. Men som tur var sov hon sött i sängen när vi kom hem! Men det blev sent, gick inte och lade oss förrän runt fem.

Jag vaknade klockan åtta och sedan kunde jag inte somna om ordentligt utan låg bara och halvslumrade. Vi åt en sen och lätt frukost hemma och avslutade med bakad potatis på ett fik nära stationen. Vårt tåg gick halv fyra. Kändes konstigt att bara vara fyra igen helt plötsligt. Samtidigt var det skönt att komma hem.

TACK FÖR EN JÄTTEMYSIG HELG!!

Helgen:

På fredagen firade jag och mina två vänner A och J att vi fyllt år, vi fyller ungefär samtidigt. Det blev en lugn fest för många var sjuka och det var synd, men det var kul att de som kunde kom! Blev en jättemysig kväll med tårta och annat gott. Innan dess åt jag våfflor med mamma, syster, mormor, mammas bästa kompis S och hennes fosterdotter. Därefter var vi på Tupperwarerea i Majelden hos Mia som säljer Tupperware. Fyndade bland annat ritmallar med julmotiv!

Lördag var det påskmiddag hos mamma och syster med mormor.

På söndagen firade jag och min syster att vi fyllt år för vi fyller också nästan samtidigt. Kusinerna kom med sin hund Basse och även S och L. S är mammas bästa kompis och L är hennes sambo. Jag har arbetat på deras städfirma också. Jag fick en massa fina presenter och av dem fick jag bland annat en ytdesinfektion som tar bort bakterier typ koli och salmonella. Är jättebra att ha i köket nu eftersom katterna gärna springer på bänkarna.

Måndagen var det middag hos pappa, hans sambo, hennes son och hund. Vi fick lax i stället för traditionellt påskbord och det var gott med något som bröt av lite.

Citatet är från en film som jag och Linda såg för ett tag sedan. Jag kommer inte ihåg vad den handlade om, men den handlade om olika relationer. Iaf så säger en kille där till sin tjejkompis som letar efter en kille:

Kontentan: Ingen kille tycks vilja träffa mig. Det går inte heller längre att bortförklara ignorans med att killen är blyg eller gillar tjejer som tar första steget. Inga ursäkter godtages, jag tror benhårt på att det förhåller sig på det vis som citatet anspelar på. Sedan vet jag inte riktigt hur det blev i filmen sedan. För det visade sig att den här killen egentligen var kär i den här tjejen men hade stängt in sina känslor och sedan blev det lyckligt slut. Men när han kom fram till att han ville ha henne så såg han ju till att få det, så då hade han nog rätt ändå. Fast hur blir det då om killen som vill träffa en ihärdigt talar om att det inte är läge för ett förhållande, fast älskar en på fyllan? Blir inte klok på det manliga släktet.

Min beundran har nu nått oanade höjder. Hur klarar man att lämna sina barn på dagis, vara utan dem en hel dag, släppa ut dem på fest när de kommit upp sig i åldern? När städar man, lagar mat, tar hand om sig själv, pluggar, lagar mat, fryser in matlådor, handlar?? Jag har två katter, inte mycket att komma med i de här sammanhangen, men jag förstår ärligt talat inte vad jag gjorde om dagarna förut. Har varit utan djur så länge nu, minns att när jag blev utan så var mina dagar tomma. Så missförstå mig inte, jag älskar att ha djur igen! Men jag har en klump i halsen på tåget, vill gosa med dom i stället för att plugga, det är katthår i hela min lägenhet och jag är annars lite kinkig med att det ska vara fräscht. Men igår var jag sjukt strukturerad. Nu händer det saker när jag väl bestämmer mig för att göra något. Jag hinner med mer än vad jag tror är möjligt. Jag kollar inte ens Facebook lika mycket. Grattis, jag har fått ett liv!

På söndag kommer mina kissemissar!

I dag blev jag fundersam över hur sjukdomen diagnostiseras enligt DSM-IV så jag googlade lite utan att hitta något, men jag letade egentligen inte så länge för jag hittade en massa andra saker. Fick för inte så länge sedan höra talas om begreppet "Pro Ana". Det finns även, fick jag veta idag, något som heter "Pro Mia". Läste också på Wikipedia att franska politiker i april 2008 beslutade att inrätta ett förbud mot uppmaningar att svälta sig själv. Vad jag förstår är det på gång, men har inte klubbats igenom än. I och med detta förbud skulle exempelvis ovanstående Pro-sidor förbjudas. Påföljden för den som bryter mot förbudet kan bli upp till tre års fängelse. Förutom dessa forum skulle även bloggar o.dyl. förbjudas. Har tittat på ett par bloggar idag där skrivaren berättar om sin viktnedgång. Det sätter igång en massa känslor i mig. Arg, ledsen. Fina människor som inte är nöjda med sig själva så som de är. Vad värre är, detta kan inspirera andra även om så inte är tanken.

Anta då att det här förbudet kom. Jag ställer mig lite tvekande inför det. Först tyckte jag att det var en självklarhet att sidor där tips på viktnedgång ges borde förbjudas. Men ett förbud kräver ju en bestraffning och jag tror inte att det är rätt väg att gå. För det första har alla rätt att yttra sina åsikter och ta del av vad andra tycker, för det andra anser JAG att det är en ätstörning, även om man kallar det en självvald livsstil. I mina ögon är ätstörning en form av missbruk (där man inte brukar alls kan man säga) eller ett mycket allvarligt självskadebeteende. Sådant rättas inte till i fängelse. Det kräver samtal, stöd, behandling, insikter m.m. som förmodligen tar mer än tre år att nå för ett liv helt utan ätstörning.

Alla får naturligtvis välja vad de vill. Det är ens eget liv och ens egen kropp. Man får väga vad man vill så länge man är nöjd. Men när jag samtidigt ser konsekvenserna av beteendet är det väldigt svårt att acceptera. När jag var yngre hade jag en kort period i sexan när jag tyckte jag var tjock och ville banta. Min mamma var smart och drog med mig ögonaböj till vårdcentralen där en person talade lite vett i mig. En av orsakerna till dessa tankar hos mig var en skolsköterska som sagt att jag låg över viktkurvan. Det var säkert inte illa menat men jag blir förbannad, vem får ens för sig att kläcka något sådant?! I alla fall, nu skulle jag aldrig tänka tanken att väga mig. Allt som hänt mina vänner har nog vaccinerat mig lite tror jag. Är så oerhört tacksam att jag inte fastnade i en ätstörning!