Om alla-kan dagen
I morgon ska vi ha en töntig Alla-kan dag där man ska visa upp sina estetiska och kreativa förmågor samt koppla det till hur man kan ha nytta av detta inom socialt arbete. Jag tycker det är lite kränkande att man måste visa upp sitt innersta sådär för klasskompisar man knappast ens hälsat på förut, vi är ju trots allt typ hundra stycken. På seminariet är vi kanske bara max 30 dock och det känns skönt. Men varför ska vi ens göra detta? Jag vill inte och det finns många som inte tycker sig ha några förmågor, det tror jag dock alla har bara att vissa saker är svårare att demonstrera.
Dessutom undrar jag när vi kommer att ha nytta av detta inom socialt arbete? Det beror väl på vad man kommer att jobba med sedan och jag kan tänka mig att de flesta arbetsplatser redan har vedertagna och dessutom evidensbaserade socialpedagogiska metoder. Inte kan man komma och rucka på dem med argumentet att jag lägger pärlplattor på fritiden, även om det inte är något dåligt med att göra det.
Fram tills bussresan hem idag tänkte jag måla men nu har jag ändrat mig. Jag pratade med Sophia som berättade att hon också skriver men inte har lust att läsa upp något så hon ska göra en annan sak. Då kände jag att det kanske vore kul att faktiskt läsa upp ett litet stycke jag skrivit, det kommer också att vara enklare att koppla till socialt arbete. Dessutom tänkte jag att det inte är så udda att skriva, att fler kanske gör det men inte vågar läsa upp. Så nu ska jag banne mig läsa! Jag skiter i allt vad integritet och blygsel heter!
Kommentarer
Trackback
