Oktober 2012
Då ska jag enligt ett test på Facebook bli gravid. Det låter faktiskt riktigt lagom i mina öron. Får min magistersexamen våren 2011 så om jag har tur då hinner jag ju jobba ca 1-1,5 år innan bebisen kommer. För jag vill ju inte vara för gammal när barnen kommer...
Den vetenskapliga tillförlitligheten hos detta test räknar jag för övrigt till närmare 99,99%. ;-)
I morse
I morse låg en silverfisk i hallen. Den såg ut att vara död men jag dödade den igen för säkerhets skull. Det kom blod ur den såg det ut som, det har jag aldrig sett förut. Sedan kikade jag in i rummet och såg en riktigt gigantisk silverfisk. Vissa av mina är verkligen stora men den här var något i särklass. Den liknade snarare en strömming! Okej, inte riktigt kanske men den lär ha varit minst en centimeter lång och två millimeter bred. Hur som helst tror jag att den var påverkad av Permex för han låg still ända tills jag kom fram och skulle döda honom. Då rullade han över på rygg och sprattlade lite. De feta är för tjocka för att krypa iväg, petar man till ramlar de omkull i stället.
För närvarande lungt. Jag är fortfarande salig över att de hållit sig borta från Herman.
Utflykt
I tisdags åkte vi med jobbet på utflykt. Först gick vi i Gamla Linköping ett par timmar innan vi åkte för att äta lunch på Sjögestad Motell. Jag har aldrig ätit där förut men kan verkligen rekommendera er att åka dit. God mat, låga priser och fin miljö. Det såg nästan ut som ett lyxhotell invändigt. Nu har visserligen jag aldrig varit på något lyxhotell, men det såg ut så som jag tror att det kan göra på sådana. Jag åt gös och det har jag aldrig gjort förut, men det var jättegott.
Oemotståndligt
Jag har gått och tittat på den ända sedan jag såg den för första gången i affären. Har blivit handlöst förälskad...
...i en handduk!
I dag har jag köpt den.
Herman
I dag var jag hemma hos CG och fikade. Träffade honom i affären och så bestämde vi det. Av honom fick jag något som kallas Herman, två degklumpar av surdeg som man ska röra i och mata i några dagar (typ 10). Så delar man den i fem, ger bort fyra och gräddar den femte till en smarrig kaka. Det är nästan som att ha ett barn (eller kanske inte vid närmare eftertanke). Låter ytterst spännande. Jag har pratat strängt till mina silverfiskar om att hålla sig borta från mina två Herman, eller åtminstone den ena.
I dag har jag tvättat två tvättkorgar, dammsugit, gjort kycklingpytt och städat badrummet. Förutom att jobba då. Kommer nog att sova gott.
I morgon slutar jag tidigt och mamma, mormor och syster kommer hit.
Bättre än bäst!
Ni vet tröjorna för tio kronor. I går när jag packade upp en av dem så satt det en liten säkerhetsnål i. Precis en sådan jag behöver. Jag har tittat på en ask säkerhetsnålar i veckan men det fanns inte sådana små i den. Så idag har jag köpt två tröjor till, mest för att få säkerhetsnålar =)
Och de har ett märke. Top Secret. Låter porrigt tycker jag men tröjorna är nog dessvärre ganska avtändande.
Ekonomiskt inköp
H vet mycket om olika klädmärken. För mig är det en djungel. Jag bryr mig inte ett dyft om vilket märke mina kläder har. Det är även så att jag kan ha vissa kläder i större barnstorlekar och H har sagt (på skämt alltså, inget tvång) att jag faktiskt inte kan köpa barnkläder.
I dag har jag köpt barntröjor på Coop som kostade 10 kronor styck. Mycket nöjd med mig själv. Garanterat märkesfria. =)
Hårt lock
I går kväll kom H till mig och har varit hos mig idag när jag har varit på jobbet. När jag kom hem skulle vi laga mat: kyckling med ris. Till det ville vi ha lingonsylt så jag köpte en burk idag. När vi skulle öppna den var det ett sådant lock som är helt omöjligt att få upp. Mitt trick med varmvatten mot locket och sedan vira in burken i en handduk för att öppna har hittills lyckats men denna gång gick det inte trots ihärdiga försök. Tur att H kom på den smarta idén att sticka in en kniv under locket. Det sa PLOPP och jag jublade.
Kom och tänka på min gammelmoster då. Hon var expert på hårda lock. När jag var liten bodde hon inte så många kilometer från oss så ibland brukade mamma ringa till henne när hon stötte på ett envist lock. Då satte sig gammelmoster i bilen och tog en liten tur till oss för att öppna locket.
Men vad händer om man verkligen inte får upp locket? Kan man få lämna tillbaka det eller få hjälp med att öppna? Varför gör man ens locken så svåröppnade...
Midsommarhelg
Sällan har jag väl varit så traditionell som denna midsommarhelg. Redan i onsdags satte det igång på jobbet. Jag lärde mig hur man skär itu en hembakad tårtbotten, att resa och klä en midsommarstång samt knyta kransar. Fredagen fortsatte i samma stil. På med blommig långklänning och maximalt med packning.
Jag och mina kompisar firade hemma hos Emma, ute på landet. Härligt! Vi kom dit någon gång mitt på dagen. Emma och Emelie tog kökstjänst medan vi andra började plocka blommor och klippa björkris. Majstångspinnarna knöts ihop enligt konstens alla regler till ett elegant kors. Joyo knöt två fenomenalt snygga kransar och flera hjälpte till för att klä och resa majstången. Det blir ytterst snyggt om man använder blått paketsnöre att binda med!
Någon gång mellan tre och fyra intogs sill, färskpotatis, gräddfil, korv, skinka, köttbullar och ägghalvor på verandan. Vi blev till sist uppemot trettio personer. Det blev dans runt midsommarstången och femkamp. Jag tog i så att jag fick kramp i tån. Lite grillning och partydans på natten blev det också.
Skulle egentligen ha sovit hos Emma men vi fick skjuts till stan så då sov Emelie och jag hemma hos Alex. Fick fint sällskap av hennes kissekatt som sov hos mig säkert hela natten. Mysigt! Vi stannade där hela lördagen. Åt lite snabbmat och sedan solade vi i det bitvis mycket fina vädret.
Nu är jag hemma. Ska hoppa in i duschen. Trots min fobi känner jag att det ska bli riktigt skönt. Ska renbädda sängen och vad är väl bättre än att krypa ner nyduschad i en nybäddad säng?
Min duschfobi
Jag har insett att det finns en värld utanför täcket. Insåg plötsligt att jag börjar jobba i morgon och att kylskåpet gapar tomt. Har varit ledig sedan förra fredagen och man vänjer sig snabbt. Det känns segt att veta att jag måste gå och lägga mig tidigt och vakna omänskligt tidigt (05.15). Tur att det är ljust på morgonen nu! Jag har därför friskförklarat mig genom att dricka ett glas juice. Har gjort matlådor och ska nu duscha för att sedan gå och handla.
En sak ni kanske inte visste om mig är att jag HATAR att duscha. Det är det absolut värsta jag vet och om jag fick skulle jag slippa. Inte så att jag är en snuskhummer som aldrig duschar. Nej, jag vill ju känna mig fräsch. Men innan jag ska in i duschen så drar jag på det i det allra längsta. Varför det är så fruktansvärt:
- Jag ogillar toaletter. Rör och snusk gör mig lätt illamående. Denna avsky gör att jag känner mig ännu mer äcklig bara av att ställa mig i duschen.
- Jag fryser!!!!
- Min hud blir torr.
Det nya livet
Mitt liv kommer nu att delas in i två faser - före och efter praktiken.
Även om jag inte alltid har känt att det är jätteroligt på praktiken så har jag ändå träffat en massa fantastiska människor och lärt mig om både det ena och det andra. Så jag måste få lov att gråta en skvätt (eller en tiolitershink) i vemod. Har fått ett jättefint omdöme som jag inte är riktigt säker på att jag förtjänar... men det värmer.
I morgon händer ytterligare en sak som förmodligen kommer att ge svaret på varför inte hälsan har varit som den ska på länge. Träffar G halv två och förmodligen slipper jag återbesök i sommar för då är det jobb för hela slanten och det finns ingen som kan täcka upp för mig. Eller i nödfall kanske, men det blir knöligt och känns inte rättvist mot brukarna.
Märkligt!
I lördags skulle vi äta korv med bröd hemma hos pappa. När vi plockar fram ett korvbröd ur påsen ser vi att det är något märkligt med det. Stämpeln med utgångsdatum har, i stället för på påsen, hamnat på korvbrädet. Det är synd att ni inte kan se en bild på det...
Jag blev glad...
... för helt apropå fick jag ett SMS från H idag där han önskade mig en bra dag.
Mer sådant!
Jag var sjukt seg i morse och hade varit på superdåligt humör idag om det inte vore för hans SMS. Det är nästan bättre än att få höra att man är född 1984!
Äntligen!
I går åt vi i sektionsstyrelsen lite mat på Trappan. J och jag satt och pratade och kom in på ålder när jag frågade helt apropå vilket år hon var född. J svarar och frågar sedan vilket år jag är född.
- 1987.
- Jaha, det trodde jag inte.
- Nähä, vad trodde du då?
Här förväntar jag mig att höra något i stil med 1989. Men jag får det ljuva svaret 1984 och det är det mest smickrande jag hört sedan ett gäng grabbar frågade om jag kunde köpa cigg åt dem (det innebar ju att jag såg ut som 18)! Äntligen någon som sett mitt mogna inre bakom den ungdomliga ytan. För ibland kan man faktiskt tröttna på att försöka förklara hur man gör för att komma in på krogen när man bara är 16.
Thank you J for making my day!
Händelserika dagar
Jag har haft några händelserika dagar, därav bloggbristen.
Lördag kväll anländer Joyo, Emelie och Alex. Vi beställer pizza, dricker lite, tuggar godis och jordnötter samt utför diverse danser. Eller något i den stilen. Ingenting känns så bra som att skratta tills man får träningsvärk i magen. Sedan får jag veta att de ska åka till Liseberg i morgon. Känslan infinner sig. Varför har ingen frågat mig? Men i stället för att sura säger jag i stället att jag också vill följa med och det är klart att jag får. Får också en förklaring till varför jag inte blivit tillfrågad. Livet känns på topp igen.
Tar en sväng på ganska tråkiga Strandbaren innan vi knökar in oss i fyra personer i ett baksäte för att åka hem till Linköping. Ja, det är fortfarande hemma för mig. Sover på Alex soffa och vaknar livrädd när katten hoppar upp och sätter sig bredvid huvudkudden.
Det blir en tidig morgon dagen därpå och en lång resa. Men vädret är perfekt, inte för varmt och inte för kallt, inget regn. Inte så mycket folk heller. Jag är modig i början och åker en del saker men upptäcker att jag blivit räddare med åren. Nu har jag börjat fundera mer över säkerheten. Efter att ha åkt Pariserhjulet vågar jag nästan ingenting längre för det var en skräckupplevelse. Jag kan åka Balder två gånger men Pariserhjulet ger mig dödsångest. Aldrig mer!
När jag sedan kommer hem sent på söndagskvällen gör jag en fruktansvärd upptäckt. Mitt golv är översållat av silverfiskar. Jag dödar säker 20 stycken. Ska få sanerat nu i veckan och sedan min massaker på söndagsnatten har jag inte sett till en enda.
Nya skor
I dag har jag köpt nya skor. Ett par svarta Adidas med vita ränder. De skor jag haft nu är helt trasiga så att det läcker in vatten i dem, inte skönt så de ligger i soppåsen nu. Har bara haft dem i ett år typ, tycker faktiskt att det är lite dålig kvalité. I sjuan köpte jag ett par vita Adidas med grå ränder. Jag räknade ut förut att jag hade dem i fyra år! Och anledningen till att jag slängde dem var att jag tappade den ena i diket när det var snö. Och så orkade jag inte gräva upp den så den låg kvar där tills det blev tö.
I veckan fick jag ett ryck och beställde Britney Spears CD-skivor från CD ON. Så nu sitter jag och importerar dem i iTunes. Kanske blir lite låtar när tjejerna kommer hit ikväll. Alex, Joyo och Emelie ska komma och eventuellt Micke och Malin. Ja okej, tjejerna och Micke blir det väl som kommer då. Och sedan vet jag inte om det skulle komma några fler... Ska bli jättekul!
Vandra
Jag har funderat över begreppen utvandrare och invandrare.
När jag har hört talas om utvandrare är det ofta i bemärkelsen modiga, heroiska människor. De offrade allt - hus, arbete, familj - för att söka lyckan. Vissa fann den, andra inte. I vilket fall som helst hyllas utvandrarna som hjältar. De tänkte längre än näsan räckte och gick mot strömmen.
När jag har hört talas om invandrare är det ofta i negativa ordalag. Vad vi glömmer är att invandrare och utvandrare är olika begrepp för samma sak, det beror på vart man befinner sig. En utvandrare från Sverige är invandrare i Amerika. När svenskarna utvandrade till Amerika kanske de mottogs med rynkade näsor och hade ett sätt som inte passade in i den amerikanska normen. En invandrare i Sverige är utvandrare i Afghanistan. De är precis lika modiga och heroiska som svenskarna var när de tog båten till Amerika.
Lyxweekend
Ja, kanske inte ordagrant, men vardagslyx. Småsaker som gör allting mycket härligare.
Fredag åker jag hem en och en halv timme tidigare från praktiken. Bestämmer med H att ses på kvällen. Vi löser lite korsord och kollar på TV. Blir rätt sent innan vi kommer i säng.
Nästa morgon bjuder han mig på frukost. Bara H kan bjuda på så god frukost. Perfekt kokat ägg, rostad macka med honung och apelsinjuice. It made my day!
Men var mäkta trött när jag kom hem så efter middagen somnade jag och sov tills pappa ringde och sa att han var i Tranås. Han skulle spela där så jag gick och hälsade en sväng innan jag gick hem och städade. Sedan ringde pappas sambo A och vi möttes utanför Folkets park. Vi får gå in gratis och A bjuder mig på både garderob och fika. Sparade lite slantar med andra ord =) De spelade 20-01 tror jag men vi åkte hem vid 23. Var lite segt för pappa fick inte sjunga något utan bara klinka på basen och det är väl helt okej men inte när man vet att det skulle låta mycket bättre om han sjöng. Eller är jag subjektiv? Nej, jag tror inte det. En kompis till mig brukar säga att pappa är lik Christer Sjögren så då måste väl sångrösten matcha utseendet?!
Min relation till kyrkan...
...har idag fördjupats. Jag har varit på studiebesök hos en diakon. Efter att ha fått veta att många diakoner är utbildade socionomer blev jag nyfiken på yrket. Dagens studiebesök har definitivt gett mig en bättre bild av Svenska Kyrkan. Sedan kan det ju vara så att jag råkade springa på en otroligt vettig person, rötägg finns ju överallt, men hon lyckades slå hål på några myter:
Kollekten går inte till kyrkans egen verksamhet eller till kanelbullar åt prästerna.
Alla kan få hjälp av Svenska Kyrkan, oavsett religion.
Svenska Kyrkan har en värdegrund som går ut på att alla ska få hjälp oavsett om de lever ett liv som inte är förenat med kristna värderingar.
När man hjälper en person gör man inte det i taktiskt syfte, det vill säga man förväntar sig inte eller har som krav att den hjälpta personen ska ansluta sig till hjälparens tro.
Nästa steg är att få slå hål på de fördomar jag har om frikyrkorna... Någon som vill hjälpa mig?
Mitt nya liv
I dag har jag kommit fram till att det finns folk som är fulare än jag och att det inte gör något om man inte är brun som en pepparkaka i slutet av april. Det är först senare det kan uppstå ångest över sådant. Därför har jag i dag gått i uppvikta jeans fast jag har ben vita som... tja en albino typ.
Eftersom jag nu försonats med min kropp har jag bestämt mig för att ta hand om den. Slut med sötsaker och in med grönsaker. Därför känns det extra roligt att berätta detta:
Ikväll ska min kusin komma på besök och jag tänkte bjuda henne på god mat. Lax och klyftpotatis. Sedan tänkte jag mig en god efterrätt så jag gick till Kakboden för att köpa ett par bakelser. Det var stängt, måste ha stängt tidigare idag. Jag står där och funderar vad vi då ska ha till efterrätt och om jag ska gå tillbaka till ICA för att köpa glass. Nej, det orkar jag inte. Då slår det mig att vad var det jag just sa om att börja ett nyttigt liv? Detta är ett tecken. Gå hem!
