homooeconomicus

Landet är i runda slängar hälften så stort som Sverige men hyser bra mycket fler invånare. På Sveriges 450 292 kvadratkilometer bor lite över nio miljoner människor. Ecuador hyser 13,5 miljoner människor på 257 762 kvadratkilomoter. Republiken ligger på den sydamerikanska västkusten och gränsar till Colombia och Peru. Landets namn kommer från att det ligger på bägge sidor om ekvatorn. Även Galapagosöarna med sitt unika växt- och djurliv tillhör Ecuador. 

Inrikespolitiskt sett råder instabilitet med täta maktskiften. Rättsväsendet styrs av politiken eftersom domarna utses av kongressen känner de lojalitet mot det parti som har nominerat dem. Ecuador är ett av världens mest korrumperade länder och enligt Amnesty International är tortyr inte heller någon ovanlighet. Även om militären formellt sett står utanför den politiska arenan har de stor makt, främst sedan kriget mot Peru 1995. Denna konflikt blossade då upp på nytt men hade funnits där sedan 1942, pga ett landområde som genom Rio-protokollet då tillföll Peru. År 1998 skrevs ett permanent gränsavtal efter påtryckningar från USA, Chile, Brasilien och Argentina. Relationen till USA är relativt god och de samarbetar bland annat för att bekämpa narkotikasmuggling. 

Olja och bananer är Ecuadors viktigaste inkomstkällor. Att vara beroende av ett fåtal råvaror bidrar naturligtvis till den politiska instabiliteten. Det är ett av Sydamerikas fattigaste länder med hög arbetslöshet och inflation samt en hel del obetalda skulder. De flesta försörjer sig på jordbruk eller återfinns inom den informella sektorn som exempelvis gatuförsäljare. Landet är också en av världens största producenter av räkor och balsaträ. Turismen blir allt viktigare. 

Enligt FN:s definition lever hälften av Ecuadors invånare på under en dollar om dagen, de räknas alltså som fattiga. Klyftan mellan de rikaste och de fattigaste är enorm. Bristande resurser gör att det inte satsas så mycket på sjukvård och merparten av invånarna står utanför de sociala skyddsnäten. Brist på rent vatten, dålig hygien och undernäring bidrar till sjukdomar. 

Chantrie var en av de finaste hästar jag någonsin mött. Hon stod på Ånestad (Linköpings Ridskola) när jag red där och nu är hon död sedan flera år tillbaka. Jag saknar henne fortfarande. Satt och tittade på Youtube-klipp med Milton och kom att tänka på min vita favorit. Hon gillade också att hoppa och var riktigt duktig på det när hon väl bestämde sig. Markarbete tyckte hon inte om. 

Mitt finaste minne med Chantrie är sista gången jag red henne innan hon flyttade och gick i pension. Det var sista gången för vårterminen och vi skulle rida ut. Det är ofta så att gamla hästar sållas under sommaren och jag hade på känn att hon inte skulle vara kvar till hösten. Till uteritten blev vi tilldelade hästar och Chantrie gick inte med så jag fick en annan häst. Men sedan var det en tjej som kom sent och då fick hon Chantrie tilldelad. Jag var redan uppe i stallet för att göra i ordning min häst när hon kom upp och var sur för att hon skulle rida Chantrie. Än idag kan jag minnas när det gick upp för mig att hon kanske skulle rida med oss men inte ville ha Chantrie. Hur pirrigt det kändes i hela kroppen när jag frågade den här okända tjejen om hon skulle rida i vår grupp och kanske ville byta häst med mig. Hon ville det! Hon ville! Hon ville! Det sjöng i hela min kropp. Det blev en underbar ridtur som jag bär med mig för resten av livet. 

Om det är någon som minns Chantrie får ni gärna ta kontakt för lite nostalgiskt prat eller vad det nu kan bli. 

Efter några timmar på bibblan var det dags att träffa sektionsordförande Maria och utbildningsbevakarna Emelie o Jenny för att skriva årsrapport och terminsrapport. Jag hade AMO-möte klockan sex så det blev lite hattigt. 

Vi arbetsmiljöombud åt smörgås och diskuterade arbetet under den kommande terminen, bland annat ett infobord. Jag är osäker om jag kan stå, det hade varit kanonkul men eventuellt, ska fråga imorgon, så får jag vara med på flyktingmottagande då och det vill jag då inte missa för alla gratisbaguetter i världen!

Min mormor ringde och meddelade att ett våffeljärn väntar på mig! Hon är en riktig klippa, min mormor. 

I går berättade min moster att hon varit på kurs (hon jobbar på dagis) om självförtroende och självkänsla. Jag trodde det var samma sak, men så här ligger det till: Självförtroende är det man får när man får beröm för att man gjort något bra och varit duktig. Självkänsla är den uppfattning man har om sig själv, att man känner sig älskad för den man är utan att behöva prestera. Man ska ha lika mycket självförtroende som självkänsla. Jag tror att mina håller på att hamna i balans, men det är inte någon positiv utveckling. Jag har alltid haft låg självkänsla och trott att jag måste prestera för att bli omtyckt. Nu har den dåliga självkänslan börjat gå ut över mitt självförtroende så att jag tror att mina prestationer inte räcker till. 

Pratade med en kompis på MSN och blev glad för att han var glad och sist vi pratade var han inte det och om han hade berättat samma sak som nu för sex år sedan så hade jag blivit förtvivlad. Men nu är jag så glad för er skull!

Klockan tolv kom Linda, Carro och Sandra. Det var kul att träffa dem igen och så fick jag jättefina presenter. Av Carro ett presentkort på Guldfynd. Jag blev jätteglad! Det är så sällan jag köper fina saker till mig själv. Sandra och Linda gav mig två muggar och två äggkoppar som jag idag har invigt till frukost. Mycket fina! 

På Lindas blogg (se länk längst ner till vänster på denna sida) kan ni se några av mina bakverk, men tårtan var finare i verkligheten =) eller snarare uppifrån när det inte syns hur misslyckad spritsningen på sidorna blev. 

Pappa kom en sväng omkring två och av honom fick jag pengar, tulpaner och en jättefin vas att ha dem i. Som ni kanske har förstått är tulpaner min favoritblomma för de symboliserar vår för mig. Det är bra att jag fyller i tulpansäsongen!

Kvart över tre kom Farmor och Farfar och de hade också med sig tulpaner och pengar samt en hushållsvåg som jag önskat mig. Av Farfar fick jag öven hans utläsa WWF-tidningar. Det har jag fått jättelänge och det är roligt för det är verkligen intressanta tidningar och så är det jättefina bilder i. 

En timme senare, kvart över fyra, anlände Mormor, mina kusiner, moster, morbror och äldste kusinens pojkvän. Mormor hade också köpt en hushållsvåg men hon ska byta den, så vi får se vad jag får av henne i slutändan. Av äldste kusinen och hennes pojkvän fick jag tre stycken kakburkar i olika storlekar. Morbror, moster och mina andra två kusiner gav mig ett skoställ. Det är det enda som är kvar hos mamma nu. Var helt fullastad på tåget hem igår med shoppingvagn, två kassar och en ryggsäck. Synd att skostället blev kvar, för det var det jag helst av allt skulle velat ha hem. Ska åka och hämta det snarast möjligt. 

Vi gjorde grillspett med ris och paprika. De var svåra att göra men blev som tur var goda till sist. Till det gjorde vi en bananraita och till efterrätt åt vi glass. Mums filibabba! 

Bananraita är en indisk rätt som är typ som en sås. Den består av matlagninsyoghurt, rostade bruna senapsfrön, spansk peppar och banan. Lite salt också och så kan det vara något mer som jag glömt. Orkar inte hämta receptet =)

Eftersom vi fyllt år fick vi presenter också. Alex fick ett ölspel och jag en snapsklocka och så fick vi varsin bukett tulpaner. 

Det var helt fantastiskt att se dem på så nära håll! Det är nog det bästa med städer, att djuren inte är lika skygga utan att man faktiskt kan komma riktigt nära. Jag tänker gå den där promenaden oftare nu tror jag, inte för att skrämma rådjur utan för att de kanske till slut accepterar att jag vill ströva där utan att störa. 

Måndag: Får lära mig en sak på praktiken som helt kommer att förändra mitt liv och göra vardagen tusen gånger enklare. Det handlar inte om socialt arbete, dock, utan om datorer. När man skriver i Word kan man förstora texten med tex. 120% om man vill. Det visste inte jag. Men nu vet jag!  

Ni som inte orkar med mitt känslobabbel rekommenderas att läsa något annat inlägg. 

Bortsett från en viktig sak. Jag är inte längre kär. Ni som känner mig vet hur mycket jag tyckte  om den här killen. Var kär i honom i säkert tre år och hade jättesvårt att verkligen släppa taget. Att inte prata på så länge har säkert varit bra men jag har hela tiden varit övertygad om att han, hur länge det än dröjer, skulle kunna få mig att tappa fattningen totalt. Jag har svårt för att bli kär, men när jag väl blir det så är jag verkligen KÄR och det tar lång tid för mig att komma över. Men jag känner ingenting längre! Det känns så underbart att vi kan snacka som kompisar och jag vet att han aldrig skulle kunna få mig om han skulle vilja för jag vill inte ha honom. Jag skulle aldrig vara otrogen med honom eller vilja ha honom innerst inne. Han skulle få jobba järnet för att få mig på fall igen. Detta känns som en stor lättnad för mig. Jag kan komma över! Trodde det skulle vara omöjligt eller ta längre tid, inte minst då jag reagerade så starkt på att hans mamma lade till mig på Facebook några månader innan den här killen och jag återupptog kontakten. Men jag kanske är mer svag för mödrarna =) Har ju tänkt på honom typ varje dag sedan vi slutade prata. Hur han mår osv. och trott att det innebar att jag inte helt kommit över. Varit rädd för vad som skulle kunna hända. Men det verkar inte vara något sådant, utan bara kompiskänslor och allt känns bra nu när jag vet hur han har det och vart vi har varandra. 

Lugnar mina aggressioner med P2. Klassisk musik är fantastiskt för själen. Som balsam för själen och på tal om det hade jag balsamrester kvar i mitt hår efter duschen i morse. Det upptäckte jag på lunchen när jag kliade mig i bakhuvudet. Kändes ofräscht som bara den!

Efter skolan uppdaterade jag mitt LiU-kort. Det var på tiden. Sedan gick jag upp till stan och köpte balsam på BodyShop samt en ny tallrik på Cervera. Tur i oturen är ju att de har 50 % rabatt på allting. Sedan åkte jag till mamma och min syster och Vitnos. Det var mysigt att träffa kaninen igen! Även om jag inte vill ha något djur nu så är det ändå lite tomt utan. Kanske blir när jag kommit över Kalle. På kvällen hade min mamma Tupperwareparty och jag passade på att fynda kakmått som gör att man kan göra kakor som ser ut som hjärtan, fjärilar och blommor för bara 40 kronor. Som välkomstgåva fick alla en grön plastsked, I LOVE, har redan en likadan till och de är supersöta! Sedan hade jag tur och vann i lyckodragningen och då valde jag en miniminiburk med lock. Min mamma har sådana och jag har saknat dem för de är så bra att ha till exempel lingonsylt eller dressing i när man har med sig matlåda. Så jag är jättenöjd!

I morgon ska jag till sjukgymnasten för jag känner mig fortfarande inte bra i foten, så jag vill kolla så att allt är som det ska, eftersom jag inte har fått röntga den heller.