Är detta anledningen till att man hetsäter?
Gisela van der Ster skriver i sin bok "Mattillåtet" (som jag för övrigt kan rekommendera starkt) om hetsätning bland annat.
Kolhydrater från bröd, spannmål, pasta, ris och potatis är grundstenen för att hjärnan ska kunna bilda serotonin - en signalsubstans som gör oss glada. Kolhydrater från frukt, grönsaker och mejeriprodukter har inte denna funktion. Att få ett sug efter "onyttigheter" innebär således endast att kroppen behöver det. Skulle vi ha brist på andra saker, skulle vi få ett sug efter det. Det tar ungefär en halvtimme för hjärnan att bilda serotonin efter att man intagit ovan nämnda kolhydrater. (Alltså man måste inte äta alla på en gång, men det förstår ni kanske.) Gisela van der Ster ser således hetsätning som kroppens självmedicinering för att få i sig det den behöver.
Medicinering med antidepressiv medicin hos deprimerade personer med anorexi får sällan effekt, skriver hon vidare. Depressionen torde vara ett resultat av brist på kolhydrater.
Jag tycker det är intressant att fundera kring varför vissa får anorexi och andra bulimi. Kanske har man helt enkelt "en fallenhet" för det ena eller det andra? I dag lade jag en extra dimension på mina funderingar. Kan det vara så att hjärnan från början har svårt att ta upp serotonin hos vissa, vilket gör att de börjar äta kolhdrater, känner sig onyttiga, skippar måltider, får ett sug, hetsäter...? För alla med anorexi blir väl inte deprimerade? Men majoriteten torde väl ha brist på kolhydrater? Så klarar deras hjärna denna brist bättre då? Eller kan de stå emot suget på ett annat sätt? Jag vet inte, bara lite allmänna tankar jag fick. För även om anledningen till att man FORTSÄTTER hetsäta enligt van der Ster skulle vara kroppens sätt att självmedicinera, vad får en att HAMNA i en cirkel av hetsätning och svält? Är det samma serotoninbrist som upprätthåller beteendet? För det lär ju knappast vara så att man vaknar upp en dag och tänker:
- Ja! Idag skippar jag frukost och lunch men ikväll äter jag rejält.
Jag tänker att det kommer mer successivt. Men vad är roten till alla onda tankar? Dålig självbild?
Timjan Timjan
Timjan är inte bara en krydda utan också en läkeväxt. I dag betraktas den som en av de bästa kryddorna vid behandling av förkylning. Den är även bakteriehämmande. Timjan kan motverka torrhosta, fungerar slemlösande och kan lindra besvären vid astma och kikhosta. Som om det inte vore nog kan den också förbättra blodflödet. Om man har en infektion eller inlammation o hals/mun är det bra att gurgla med timjan, samtidigt som det fräschar upp andedräkten. Timjan i badet renar huden.
Här är ett råd från 1543: "Timjan och honung kokade tillsammans och sedan förtärd är mycket välgörande för människor med svårigheter att andas".
Men, hör och häpna, det kommer mer. Timjan är bra för matsmältningen, kan användas utvärtes mot insektsbett och kan lindra huvud- och ledvärk.
Personer med sköldkörtel- eller leverbesvär bör dock rådgöra med läkare innan bruk av timjan.
Källa:http://www.epochtimes.se/articles/2008/10/11/15918.html
Helt plötsligt kändes det inte onödigt att köpa ännu en kryddburk =)
Ecuador
Blir ju nyfiken på vad det där egentligen är för land så här är en del av den info som finns på www.landguiden.se, ackompanjerat av Sash (med Ecuador), en riktig partyhit! Det stavades visst inte med q som jag trodde.
Landet är i runda slängar hälften så stort som Sverige men hyser bra mycket fler invånare. På Sveriges 450 292 kvadratkilometer bor lite över nio miljoner människor. Ecuador hyser 13,5 miljoner människor på 257 762 kvadratkilomoter. Republiken ligger på den sydamerikanska västkusten och gränsar till Colombia och Peru. Landets namn kommer från att det ligger på bägge sidor om ekvatorn. Även Galapagosöarna med sitt unika växt- och djurliv tillhör Ecuador.
Inrikespolitiskt sett råder instabilitet med täta maktskiften. Rättsväsendet styrs av politiken eftersom domarna utses av kongressen känner de lojalitet mot det parti som har nominerat dem. Ecuador är ett av världens mest korrumperade länder och enligt Amnesty International är tortyr inte heller någon ovanlighet. Även om militären formellt sett står utanför den politiska arenan har de stor makt, främst sedan kriget mot Peru 1995. Denna konflikt blossade då upp på nytt men hade funnits där sedan 1942, pga ett landområde som genom Rio-protokollet då tillföll Peru. År 1998 skrevs ett permanent gränsavtal efter påtryckningar från USA, Chile, Brasilien och Argentina. Relationen till USA är relativt god och de samarbetar bland annat för att bekämpa narkotikasmuggling.
Olja och bananer är Ecuadors viktigaste inkomstkällor. Att vara beroende av ett fåtal råvaror bidrar naturligtvis till den politiska instabiliteten. Det är ett av Sydamerikas fattigaste länder med hög arbetslöshet och inflation samt en hel del obetalda skulder. De flesta försörjer sig på jordbruk eller återfinns inom den informella sektorn som exempelvis gatuförsäljare. Landet är också en av världens största producenter av räkor och balsaträ. Turismen blir allt viktigare.
Enligt FN:s definition lever hälften av Ecuadors invånare på under en dollar om dagen, de räknas alltså som fattiga. Klyftan mellan de rikaste och de fattigaste är enorm. Bristande resurser gör att det inte satsas så mycket på sjukvård och merparten av invånarna står utanför de sociala skyddsnäten. Brist på rent vatten, dålig hygien och undernäring bidrar till sjukdomar.
Mandometermetoden
Ett nytt behandlingssätt mot ätstörningar. Det är med blandade känslor jag läser deras sätt att se på ätstörningen jämfört med andra behandlingsmetoder. Så här står på www.mando.se:
Ätstörningen är inte resultatet av en psykisk sjukdom. Den ångest, depression och de tvångstankar som patienten kan ha är inte det som orsakar ätstörningen. De psykiska problemen är istället symptom på svält och resultatet av ett stört och oregelbundet ätande. De psykiska symptomen minskar för att slutligen försvinna helt när patienten återfår kontrollen över sitt ätande och ätbeeendet blivit normalt igen.
Vad jag hört är ätstörningen sista utvägen, sista tvångstanken, den enda vägen för att få kontroll. Jag har iofs inte intervjuat varenda patient men min bild är en annan. Ovanstående tanke låter revolutionerande i mina öron.
Ingen bär skulden. Vi anser att det inte går att skylla på någon för att en person drabbats av en ätstörning. Inte patienten och inte patientens föräldrar. Vi kan inte se att det skulle finnas någon som helst anledning att tro att problemet beror på familjerelationer eller problem i familjen och det finns forskning som stöder oss i denna ståndpunkt.
Jag tror benhårt på skuld. Som en sann Freud tror jag benhårt på sexualitetens kraft och förträngda barndomsproblem. Men ja, det är nog till stor del en slump vem som drabbas och inte. En kombination av tillfälligheter.
Vi använder inga droger eller mediciner. Forskningen visar att antidepressiva mediciner inte fungerar på depressioner i samband med anorexi och bulimi utan istället kan minska patientens aptit och därför använder vi inte denna typ av mediciner i vår behandling. Om en patient äter mediciner när behandlingen börjar kommer våra läkare att se till så att patienten under en tid trappar ner på medicinerna på ett säkert sätt för att till slut slippa dem helt.
Jag är överväldigad! Detta är helt fantastiskt, absolut toppenbra!
Vi använder inte psykoterapi. Forskning har visat att psykoterapi är ineffektivt för att bota anorexi och bulimi. Istället arbetar vi med att formulera positiva mål och med att så snabbt som möjligt få patienten att kunna återvända till sitt normala liv.
Detta hänger ju helt klart ihop med ovanstående. Det kan vara bra. Jag kan ibland tycka psykoterapin är överskattad. Ingen mår bra av att älta sina bekymmer för mycket, bättre att ta tag i konkreta saker, så länge man inte missar väsentliga bitar. (Här tänker jag bakomliggande barndomstrauman, förlåt, men jag kan inte rå för det.)
Patienten behöver inte vara rädd för att vi ska "göra dem feta". Mandometern gör inte bara att patienten blir frisk. Det normaliserade ätbeteendet gör också att risken för övervikt minskar. Just nu pågår studier där Mandometer används för att få överviktiga att gå ner i vikt genom att öva in ett sunt ätbeteende.
Låter rimligt. Bra det där med att man kan överföra metoden på andra målgrupper.
Mandometer är det hemliga vapnet. Den lilla datorn med vars hjälp ätbeteendet kan övas upp är mycket effektiv och den gör också att det inte finns någon risk för att patienten ska behöva vara rädd för att gå upp för mycket i vikt. Mandometer ger patienten ett verktyg för kontroll och hon/han behöver inte känna att hon/han riskerar att bli lurad.
Jag är dock oroad över att mandometern snarare kan befästa ett osunt ätbeteende. Om hela tillvaron läggs på att göra samma sak som innan behandlingen, dvs räkna kalorier och fundera över mat, blir det bättre? Kan ett onormalt förhållande till mat bli normalt eller kan det bara bli mindre onormalt? Jag tror på det senare, antingen realistiskt eller pessimistiskt. Hur länge ska patienten ha mandometern? Ska rädslan för att bli tjock hanteras av en dator eller av en stärkt självbild?
Könsneutrala pronomen
Visste ni att det fanns? Det gjorde inte jag, förrän tills nu.
Det är en del av ett könsneutralt språk. När man talar om någon i tredje person utan att veta vilket kön denne har, eller om en person valt att inte definiera sig som något kön ska man i stället använda "den" enligt en rekommendation från språkrådet. Jag brukar faktiskt säga den när jag inte vet könet på den jag talar om, men både jag själv och min omgivning har nog uppfattat det som ett oartigt uttryck. Men det är alltså korrekt svenska.
Har ni läst Egalias döttrar? Där används ordet "kvinna" i stället för "man" eftersom kvinnan där är normen, inte mannen. I ett könsneutralt språk ska man säga "en". Det låter otroligt östgötskt. "En kan ju pröve dä där nye könsneutrale språke."
Det verkar som om jag i hela mitt liv har använt ett könsneutralt språk utan att veta om det.
Vill ni läsa mer kan ni gå in på Wikipedia.
