homooeconomicus

- Det är jag, släpp in mig. Jag vill stiga in i ditt inre, se mig omkring. Andas in dig ordentligt.

- Gå din väg, säger stenen. Jag är ogenomtränglig. Slår man oss också i bitar är vi ogenomträngliga. Mal man oss också till sand släpper vi ingen in.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig. Jag kommer av pur nyfikenhet. Livet är dess enda chans. Jag ämnar gå runt i ditt palats och sedan bese även bladet och droppen. Jag har så lite tid på mig för att hinna allt. Min dödlighet borde röra ditt hjärta.

- Jag är av sten, säger stenen, och nödgas att hålla mig allvarlig. Gå härifrån. Jag har ingen skrattmuskel.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig. Jag har hört att du har stora tomma salar, skådade av ingen, vackra i onödan, dova, utan ekot av någons steg. Erkänn att du själv vet ganska litet om det.

- Stora och tomma salar, säger stenen, men det finns inte plats i dem. Vackra, kanhända, men ingenting i dina arma sinnens smak. Du kan leva med mig men aldrig uppleva mig. Med hela min yta vänder jag mig till dig, men med hela mitt inre vänder jag ryggen till.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig. Jag söker ingen fristad för evigt i dig. Jag är inte olycklig. Jag är inte hemlös. Min värld är värd att återvända till. Jag ska gå in och gå ut med tomma händer. Och som bevis på att jag verkligen har varit där ska jag ingenting framlägga utom ord som ingen kommer att tro på.

- Du kommer inte in, säger stenen. Du saknar delaktighetssinne. Inget sinne kan ersätta delaktighetssinnet. Inte ens synen skärpt till allseende tjänar något till utan delaktighetssinne. Du kommer inte in, du har knappt i sinnet ansatsen till detta sinne, fantasi.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig. Jag kan inte vänta två tusen sekel på att få komma under ditt tak.

- Om du inte tror mig, säger stenen, vänd dig till bladet, det ska säga som jag. Till droppen, den ska säga som bladet. Fråga till slut hårstråt på ditt huvud. Jag sväller av skratt, av jättelikt skratt som jag inte kan skratta.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig.

- Jag har ingen dörr, säger stenen.

Wislawa Szymborska

Översättning: Anders Bodegård

Du krossade alla tvivel

Ödelade alla bon

Fick mig att hoppa över alla broar

Med ett enda ord, en gest

En smekning lätt som en vind

Sedan lät du krossa alla mina fönster

Tills inget var kvar

Och jag var bara en skugga

Du strök över allt det goda

Och tillsatte med det onda

Ingen kan bli som du

Inget kan bli som förr

Säg mig, varför är tåren i ditt hjärta så torr

För att det är en glädjens tår, vad vet jag

Nej säg inte så

Säg att det inte är sant

Att den känslan du bär är falsk

Det slog mig aldrig

De ord du sa

Trodde jag skulle gälla för alltid

Tack för att du gav ordet tillit en närmare innebörd

Tack för att du krossade alla tvivel, rev ner murar, klippte band

Tack för att du fick mig att inse

Varför kommer du fortfarande till mig om natten i min dröm?

Hur kommer det sig att jag kan vakna med ett brännande märke från din hand på min hud

Hur kommer det sig att jag vaknar med hjärtklappning vid tanken på dig med någon annan

Efter alla dessa år, hur kommer det sig?

För att ingen kan se på mig som du gjorde den där kvällen

Och ingen kan röra mig så som du rör mig i min dröm

uppskatta dig utan att bedöma dig, 

förena mig med dig utan att invadera dig, 

inbjuda dig utan att kräva, 

lämna dig utan skuld, 

kritisera dig utan att förebrå

och hjälpa dig utan att såra dig

Om du behandlar mig likadant, 

då tror jag att vi verkligen kan mötas

och berika varandra

                                      (Virginia Satir, Du-jag-vi)

Den här dikten står i en bok av Skau. Tror den ska handla lite om mötet mellan professionell och klient i socialt arbete men jag tycker det var en fin dikt som kan passa in på vilken relation som helst. Förövrigt kan jag verkligen rekommendera boken! Vi ska ha den på nästa kurs så när jag fick den började jag skumma lite, men kunde inte slita mig! Det är en så bra bok att jag får hjärtklappning, trots att den är en lärobok!