homooeconomicus

Kommer det att vara en snygging eller en tönt?

Svar: Jag kommer att gifta mig med en tönt. Dock en ovanligt trevlig och hjälpsam sådan.

Precis vad jag vill ha =)

Sedan kollar jag på H:s kompis blogg för att se hur deras bebis ser ut nu. Jag är ju som många vet inte direkt den barnkära typen så jag kollar lite halvhjärtat. Ska mycket till för att jag ska tycka bebisar är intressant. Sedan kommer en bild på ett hjärta med spikar igenom.

Jag: - Shit vad coolt!

Och lutar mig fascinerat fram.

Så var det med den saken. Ge mig ett organ och jag är på banan igen. No more bebislängtan.

Hur som helst. Baguetten kan ruttna i något skafferi. För när jag kommer in genom dörren brinner levande ljus och någonstans spelas det julmusik. Vår söta ordförande har gjort världens mysigaste avslutning för oss. Det kändes riktigt bra och gjorde att jag blev peppad att fortsätta! Och så fick vi julklapp: en ängel och julte. Det kommer verkligen till användning för jag har en envis förkylning. Därför jag inte skrivit på ett tag för det har inte funnits så mycket att säga.

Kollade på de två klippen nu på TV4 Play. Första intrycket när de sjöng nya låten var att "Nej, det här var inte så bra, lite tamt och det låter bättre på skivan". Men sedan när jag kollade på medleyt så ja... tårarna bara rann. Jag förstår inte hur fyra (eller fem) grabbar från Irland kan sätta ord på mina känslor så bra. Okej det är väl egentligen låtskrivarna som gör det, men ändå. Jag kan inte för mitt liv begripa vad som gör deras låtar så speciella för mig och varför de alltid kommer att vara ett stöd när livet känns tungt. Det bara är så. Nobody does it like Westlife.

Hittade fler klipp som jag ska kolla på när jag präntat ihop vårt grupparbete. Ska gå igenom texten och försöka skapa en röd tråd.

Mer Westlife för er som är som jag finns här: http://www.tv4play.se/1.936603?aggId=1.940876&keyword=WESTLIFE&label=WESTLIFE

Hela nyheten på:

http://www.expressen.se/noje/musik/1.1803023/flickfavoriterna-haller-fortfarande

Min åsikt är densamma därför har jag höga förväntningar på skivan. Coast to coast är mitt absoluta favoritalbum med Westlife. Nu när jag lyssnat på Where we are kan jag hittills säga att den första och sista låten på albumet har gått rakt in i mitt hjärta. "What about now" har jag lyssnat på konstant i några veckors tid nu och jag gillar den fortfarande skarpt. "I´ll see you again" är oerhört fin, jag funderar på om den handlar om Kian och Nickys fäder som gått bort. Jag tänker i alla fall lite smått på dem i min närhet som nyligen gått bort när jag lyssnar på den: Kalle Kanin och Gammelmoster.

Såhär säger boken: Om du ser simmande ankor kommer du troligen att få en komplimang som får dig att rodna av stolthet.

Vi fick tillbaka tentan idag men det känns rätt bra ändå. Var helt säker på att jag skulle bli underkänd. Dessutom var jag bara ett halvt poäng från att bli godkänd, så helt körd är jag ju inte.

I dag har vi grupparbetat. Det gick bra och det känns som att vi har en bra struktur inför nästa veckas litteraturseminarium.

Denna termin har det verkligen blivit en enorm höjning av tempot känner jag, om jag jämför med tidigare fyra terminer. Men jag klagar faktiskt inte för jag har länge velat ha högre krav. Det är ju nästan så att jag har skämts när jag har pratat med studenter på andra program och jag har hört hur mycket de har att göra. Dessutom är det trots allt åtta timmars arbete fem dagar i veckan som ska gälla för heltidsstudier. Så har det definitivt inte varit för mig förut. Det enda jag hoppas på nu är att lärarna ska ställa högre krav på oss studenter när vi har seminarium. Till exempel menar jag då att de ska ställa konkreta frågor, jag ska kunna visa att jag är påläst och att jag kan mer än det jag redovisar. Dock känner jag mig optimistisk. Förra kursen fick vi mycket feedback på våra seminarier och det har också varit ovanligt bra och lärorika seminarium den här terminen.