homooeconomicus

Haha trodde aldrig jag skulle skriva ett inlägg om sport! Men jag har tänkt att jag med ett litet uns av intresse ska försöka heja på att LHC åker ut ganska snart. Detta av den enkla anledningen att jag ska åka till Lund nästa helg och då ska H (H som i hockeyfreak haha) se till mina katter och han ska komma till dem på lördagskvällen efter hockeyn och sova hos dom. Är jättetacksam för det eftersom jag är hönsmamma och kommer oroa halvt ihjäl mig för att dom ska klara sig. Men H sa att det ju finns en chans (enligt hans tycke en risk skulle jag tro) att LHC åker ut innan dess. Då kan jag övertala H att komma lite tidigare till mina katter kanske?

Jag gillar citat. Har en hel bok full med olika citat. Men det finns ett som jag inte tycker om av den enkla sanningen att det låter helt rimligt men för närvarande vill jag inte att det ska vara så.

Jag tillhör den lilla skara i Expressens omröstning som inte tycker att SMS-halsband till hundar är en bra idé. Folk har tillräckligt med dålig koll på sina husdjur som det är redan tycker jag. Dessutom, vi vet inte hur djuret påverkas av att ha en strålningskälla så nära halsen. Även om de dagligen lever med den strålning våra levnadsvanor sänder ut så är jag ändå tveksam. Visst, när jag trodde ena katten var bortsprungen hade det varit guld värt att veta vart hon var. Samtidigt är jag rädd att hundpromenad blir att ligga på sofflocket och vänta på att mobilen ska meddela vart hunden är och att det dessvärre ju säkert är de mindre seriösa hundägarna (som redan har dålig pli på sina hundar) som kommer att använda sig av detta, tror jag. Min bestämda åsikt är att om hunden har en benägenhet att springa iväg och inte komma vid inkallning ska den ha koppel på sig.

Jag har tidigare beundrat dem i min klass som kan kombinera familj med studier. När jag kommer hem kan jag plugga järnet och trycka i mig en macka. Inte att tänka på när man ska laga mat till fem personer, hjälpa till med läxor, skjutsa till aktiviteter, hinna med att ha sex, städa och handla innan man stupar. Plus det där järnpluggandet då...

I julklapp fick jag en korsordstidning och jag skickade in svaren. I dag fick jag ett kuvert på posten, hade vunnit ett kuvert med lotter och på dem vann jag 70 kronor!

Trodde min bästa present skulle bli att jag igår klarade körkortsteorin. Icke. Jag kanske väntar tvillingflickor.

H ringer och sjunger. Vi har tidigare talat en del om att hans mamma vill göra sig av med sina två katter och jag sa då att jag kanske kunde tänka mig att ta dem. Det känns väldigt tomt utan djur. H ringer alltså och frågar om jag vill ha en katt. Jag mycket upprörd:
- En! Vadåå en! Vad händer med den andra?!
- Tänkte om du kanske bara ville ha en.
Nej, jag vill ha bägge. Här har jag ett mycket inlevelsefullt utlägg om varför man inte kan skilja på två kattsystrar som alltid varit tillsammans och den chock som kommer bli vid en flytt och att man minst av alla kan separera dem då.

H ska ringa till sin mamma och ringa tillbaka till mig. Jag är i extas! Hoppas på att Fluffy och Snuffy ska flytta in hos mig snart. Det blir lite konstigt för jag har ju haft en kanin som heter Snuffy. Vet inte om katt-Snuffy lystrar till sitt namn för annars kan man ju kalla henne något annat men det känns fel och så är det så gulligt när de har så lika namn. Men hon kanske kan stava med i på slutet, fast tycker y är snyggare helt klart...

Det här var gott och smidigt att röra ihop!

Ätstörningar. Ett ämne som ligger mig ganska varmt om hjärtat, eller ja, jag tycker det är ett intressant fenomen och har dessvärre fått se sjukdomen på nära håll.

Fick tips på stadig frukost av en kompis som jag nu delvis följt. Jag är redo att abdikera till vad jag tidigare trott var fel och onyttigt. Min mage höll sig mätt i över fem timmar. Yoghurt med musli (Start) och två mackor. Varför är detta så speciellt? Jag blir inte mätt av fil, inte av gröt. Men yoghurt ville visst magen ha.

I dag kände jag en känsla som jag inte känt på länge: Svartsjuka. Den där tärande irrationella känslan som kan få en att göra helt sjuka saker för ingenting. Det är inte sant, tänkte jag. Jag är en vuxen och förståndig människa som inte har lust att bli sårad igen. Det här måste verkligen gå över snart. Jag försöker intala mig att det är inbillning, det är verkligen inte min stil (längre) att bara gå och bli småförälskad sådär. För mycket har hänt. Jag vill ha tid för mig själv. I´m NOT in love, it´s just a phase that I´m going through. What´s love but a second hand emotion? Massor av människor har ju besjungit detta fenomen, hade jag dem i telefonboken skulle jag helt klart slå en pling för några tips.

Det börjar jag bli riktigt bra på. Har hållit på med det konstant de senaste dagarna känns det som så nu vet jag knappt vem jag är längre, vad jag vill med livet och vad jag tycker om nuvarande situation. Kärlek är krångligt.