homooeconomicus

I dag blev jag fundersam över hur sjukdomen diagnostiseras enligt DSM-IV så jag googlade lite utan att hitta något, men jag letade egentligen inte så länge för jag hittade en massa andra saker. Fick för inte så länge sedan höra talas om begreppet "Pro Ana". Det finns även, fick jag veta idag, något som heter "Pro Mia". Läste också på Wikipedia att franska politiker i april 2008 beslutade att inrätta ett förbud mot uppmaningar att svälta sig själv. Vad jag förstår är det på gång, men har inte klubbats igenom än. I och med detta förbud skulle exempelvis ovanstående Pro-sidor förbjudas. Påföljden för den som bryter mot förbudet kan bli upp till tre års fängelse. Förutom dessa forum skulle även bloggar o.dyl. förbjudas. Har tittat på ett par bloggar idag där skrivaren berättar om sin viktnedgång. Det sätter igång en massa känslor i mig. Arg, ledsen. Fina människor som inte är nöjda med sig själva så som de är. Vad värre är, detta kan inspirera andra även om så inte är tanken.

Anta då att det här förbudet kom. Jag ställer mig lite tvekande inför det. Först tyckte jag att det var en självklarhet att sidor där tips på viktnedgång ges borde förbjudas. Men ett förbud kräver ju en bestraffning och jag tror inte att det är rätt väg att gå. För det första har alla rätt att yttra sina åsikter och ta del av vad andra tycker, för det andra anser JAG att det är en ätstörning, även om man kallar det en självvald livsstil. I mina ögon är ätstörning en form av missbruk (där man inte brukar alls kan man säga) eller ett mycket allvarligt självskadebeteende. Sådant rättas inte till i fängelse. Det kräver samtal, stöd, behandling, insikter m.m. som förmodligen tar mer än tre år att nå för ett liv helt utan ätstörning.

Alla får naturligtvis välja vad de vill. Det är ens eget liv och ens egen kropp. Man får väga vad man vill så länge man är nöjd. Men när jag samtidigt ser konsekvenserna av beteendet är det väldigt svårt att acceptera. När jag var yngre hade jag en kort period i sexan när jag tyckte jag var tjock och ville banta. Min mamma var smart och drog med mig ögonaböj till vårdcentralen där en person talade lite vett i mig. En av orsakerna till dessa tankar hos mig var en skolsköterska som sagt att jag låg över viktkurvan. Det var säkert inte illa menat men jag blir förbannad, vem får ens för sig att kläcka något sådant?! I alla fall, nu skulle jag aldrig tänka tanken att väga mig. Allt som hänt mina vänner har nog vaccinerat mig lite tror jag. Är så oerhört tacksam att jag inte fastnade i en ätstörning!