Demokratisk diktatur?

Jag har funderat över det här med demokrati och diktatur. I Sverige har vi ju ett otal myndigheter och instanser som vi ska rapportera både det ena och det andra till, samtidigt som våra uppgifter då hamnar i deras register. Att behöva rapportera till olika instanser att man har köpt en bil och ska betala vägskatt, att man har blivit så sjuk att man inte kan jobba det närmaste halvåret, att man vill byta lägenhet inom tre månader, vem som är far till ditt barn osv, är en nödvändighet men när jag försöker se på det med nya ögon kan jag också tänka att det kan låta väldigt kontrollerande. Om jag inte var uppväxt med detta system skulle jag nog tycka att det var lite kränkande. Myndigheter tar över vårt liv så mycket att vi inte antas kunna klara oss själva. Det kan vi i viss mån inte, försäkringar och sjukpenning är bra att ha i somliga lägen. 

Jag förvånas vidare över hur många det faktiskt är som vet mitt personnummer, min adress osv. Vad händer om dessa uppgifter kommer i orätta händer? Vad händer när enskilda instanser får makt att bestämma över våra liv och de gör det på ett oetiskt sätt? Till exempel bostadsbolag vars policy säger att man inte får flytta till en annan tvåa om man redan hyr en tvåa hos dem, utan måste byta till en etta eller trea? Är det rätt för Asta, 87 som brutit höften och nu måste bo på bottenplan? Är det rätt mot den ensamstående föräldern som tjänar 200 kronor på att byta lägenhet? Är det överhuvudtaget rätt mot någon att ha en sådan regel? Borde inte alla få flytta vart de vill?

Vad tycker ni? Hur funkar det hos er hyresvärd?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0