homooeconomicus

Lördag kväll anländer Joyo, Emelie och Alex. Vi beställer pizza, dricker lite, tuggar godis och jordnötter samt utför diverse danser. Eller något i den stilen. Ingenting känns så bra som att skratta tills man får träningsvärk i magen. Sedan får jag veta att de ska åka till Liseberg i morgon. Känslan infinner sig. Varför har ingen frågat mig? Men i stället för att sura säger jag i stället att jag också vill följa med och det är klart att jag får. Får också en förklaring till varför jag inte blivit tillfrågad. Livet känns på topp igen. 

Tar en sväng på ganska tråkiga Strandbaren innan vi knökar in oss i fyra personer i ett baksäte för att åka hem till Linköping. Ja, det är fortfarande hemma för mig. Sover på Alex soffa och vaknar livrädd när katten hoppar upp och sätter sig bredvid huvudkudden. 

Det blir en tidig morgon dagen därpå och en lång resa. Men vädret är perfekt, inte för varmt och inte för kallt, inget regn. Inte så mycket folk heller. Jag är modig i början och åker en del saker men upptäcker att jag blivit räddare med åren. Nu har jag börjat fundera mer över säkerheten. Efter att ha åkt Pariserhjulet vågar jag nästan ingenting längre för det var en skräckupplevelse. Jag kan åka Balder två gånger men Pariserhjulet ger mig dödsångest. Aldrig mer!

När jag sedan kommer hem sent på söndagskvällen gör jag en fruktansvärd upptäckt. Mitt golv är översållat av silverfiskar. Jag dödar säker 20 stycken. Ska få sanerat nu i veckan och sedan min massaker på söndagsnatten har jag inte sett till en enda.