homooeconomicus

Kort därefter stannar en polispiket utanför och en polisman stiger in. Han ser ut att vara på väg mot mig och jag förstår ingenting. Men det är inte till mig han ska, utan till mannen bakom, som jag inte ens har märkt sitter där. Efter att ha kastat ett getöga på honom gör jag bedömningen att han ser rätt utslagen ut. Han sitter helt obemärkt på en stol och sover. Han snarkar inte, han luktar inte. Jag hade absolut inte märkt honom om det inte vore för att polisen kom och tog med sig honom därifrån.

Polisen beter sig visserligen respektfullt mot mannen. Jag vet ju heller inte vad som gjorde att dessa personer inte fick vara där, något kunde ju ha hänt som jag inte visste om. Ändå kan jag bli provocerad av detta att kategorisera människor i dem som är välkomna i offentliga rum och dem som inte är det. Vem är vi att be någon att gå på grund av en förutfattad mening? Varför ska man inte få sitta och ta sig en tupplur eller stå och småprata ute i entrén? Jag tror knappast att reaktionen varit densamma om personerna ifråga kunnat placeras i en annan kategori. Jag har full förståelse för att man inte kan ha otrevliga eller störande personer där, men vad jag uppfattade så var så inte fallet här. Jag kan även fråga mig hur pass störande och otrevlig en kostymklädd man med portfölj får vara innan polispiketen kommer. Förmodligen kommer den ganska sent, om den kommer överhuvudtaget.

Jag kan inte se en problematik i att "utslagna" (kommer i stunden inte på något bättre ord för att beskriva) människor vilar i värmen på Resecentrum. För alla som vistas där gäller att man iakttar ett visst beteende, det kan jag hålla med om. Men att på rutin, vilket det verkar vara ibland, visa ut somliga människor gör mig illa berörd.