homooeconomicus

Nej, men ärligt talat, den här killen som dog, det är ju fruktansvärt! Okej att folk dör i väntan på ambulans, det kan ju förekomma även om det naturligtvis inte är skojigt. Men att ligga och dö i telefonen innan det ens är påtänkt att skicka en ambulans, det är helt enkelt inte acceptabelt!

Jag blir lite rädd nu att man själv eller någon man känner ska råka ut för nåt sånt... Jag som mest oroar mig annars för hur jag ska göra om månsarna blir sjuka när det inte är öppet hos veterinären och/eller bilen inte startar. Nu detta också...

Stek två hackade lökar riktigt mjuka och gyllenbruna.

Koka 4 portioner bulgur (dvs en grönsaksbuljontärning, 4 dl vatten, 2 dl bulgur) och låt det svalna. Häll sedan bulguren i en sallad bestående av salt, peppar, persilja, 3-4 tomater, gurka och en burk creme fraiche. Det där med bulguren gjorde jag på eget bevåg och det blev bra, annars är det enligt receptet egentligen bara salladen som ska göras.

Ett ägg, salt och peppar samt 400-500 g köttfärs. Dela smeten på åtta. Varje åttondel gör du en avlång platta till. Lägg lite lök på ena halvan och stäng till en biff. Stek dessa biffar 3 minuter på vardera sidan ungefär. Därefter har du i en buljongtärning och en dl vatten i stekpannan, sätter på locket och låter dem puttra därunder i ungefär fem minuter.

Mums!

Så hur ser kärleken ut?

Jag har ganska många bilder av vad som skulle kunna vara kärlek. Första gången jag ridit gotlandsrusset Skaj, efter uteritten på Chantrie innan hon avlivades, fina Solly Boy som poserar, jag och kusinen leker som små barn, i gammelmosters famn, två söta katter som sover tätt tillsammans på mitt överkast...

Kärleken är nog för stor för att sammanfattas i ett enda ord eller i en enda bild, än mindre i en enda sång. Det kanske är det som är det fantastiska med den.

• Mango
• Mjölkchoklad
• Mintchoklad
• Morgonpromenad
• Månsarna
• Mat
• Mormor
• Mösetörver (dialektalt för Mockarutor, har lärt mig det av L:s karl)
• Mackor
• Must
• Morgonrock

Kolhydrater från bröd, spannmål, pasta, ris och potatis är grundstenen för att hjärnan ska kunna bilda serotonin - en signalsubstans som gör oss glada. Kolhydrater från frukt, grönsaker och mejeriprodukter har inte denna funktion. Att få ett sug efter "onyttigheter" innebär således endast att kroppen behöver det. Skulle vi ha brist på andra saker, skulle vi få ett sug efter det. Det tar ungefär en halvtimme för hjärnan att bilda serotonin efter att man intagit ovan nämnda kolhydrater. (Alltså man måste inte äta alla på en gång, men det förstår ni kanske.) Gisela van der Ster ser således hetsätning som kroppens självmedicinering för att få i sig det den behöver.

Medicinering med antidepressiv medicin hos deprimerade personer med anorexi får sällan effekt, skriver hon vidare. Depressionen torde vara ett resultat av brist på kolhydrater.

Jag tycker det är intressant att fundera kring varför vissa får anorexi och andra bulimi. Kanske har man helt enkelt "en fallenhet" för det ena eller det andra? I dag lade jag en extra dimension på mina funderingar. Kan det vara så att hjärnan från början har svårt att ta upp serotonin hos vissa, vilket gör att de börjar äta kolhdrater, känner sig onyttiga, skippar måltider, får ett sug, hetsäter...? För alla med anorexi blir väl inte deprimerade? Men majoriteten torde väl ha brist på kolhydrater? Så klarar deras hjärna denna brist bättre då? Eller kan de stå emot suget på ett annat sätt? Jag vet inte, bara lite allmänna tankar jag fick. För även om anledningen till att man FORTSÄTTER hetsäta enligt van der Ster skulle vara kroppens sätt att självmedicinera, vad får en att HAMNA i en cirkel av hetsätning och svält? Är det samma serotoninbrist som upprätthåller beteendet? För det lär ju knappast vara så att man vaknar upp en dag och tänker:

- Ja! Idag skippar jag frukost och lunch men ikväll äter jag rejält.

Jag tänker att det kommer mer successivt. Men vad är roten till alla onda tankar? Dålig självbild?

Kort därefter stannar en polispiket utanför och en polisman stiger in. Han ser ut att vara på väg mot mig och jag förstår ingenting. Men det är inte till mig han ska, utan till mannen bakom, som jag inte ens har märkt sitter där. Efter att ha kastat ett getöga på honom gör jag bedömningen att han ser rätt utslagen ut. Han sitter helt obemärkt på en stol och sover. Han snarkar inte, han luktar inte. Jag hade absolut inte märkt honom om det inte vore för att polisen kom och tog med sig honom därifrån.

Polisen beter sig visserligen respektfullt mot mannen. Jag vet ju heller inte vad som gjorde att dessa personer inte fick vara där, något kunde ju ha hänt som jag inte visste om. Ändå kan jag bli provocerad av detta att kategorisera människor i dem som är välkomna i offentliga rum och dem som inte är det. Vem är vi att be någon att gå på grund av en förutfattad mening? Varför ska man inte få sitta och ta sig en tupplur eller stå och småprata ute i entrén? Jag tror knappast att reaktionen varit densamma om personerna ifråga kunnat placeras i en annan kategori. Jag har full förståelse för att man inte kan ha otrevliga eller störande personer där, men vad jag uppfattade så var så inte fallet här. Jag kan även fråga mig hur pass störande och otrevlig en kostymklädd man med portfölj får vara innan polispiketen kommer. Förmodligen kommer den ganska sent, om den kommer överhuvudtaget.

Jag kan inte se en problematik i att "utslagna" (kommer i stunden inte på något bättre ord för att beskriva) människor vilar i värmen på Resecentrum. För alla som vistas där gäller att man iakttar ett visst beteende, det kan jag hålla med om. Men att på rutin, vilket det verkar vara ibland, visa ut somliga människor gör mig illa berörd.

- Det är jag, släpp in mig. Jag vill stiga in i ditt inre, se mig omkring. Andas in dig ordentligt.

- Gå din väg, säger stenen. Jag är ogenomtränglig. Slår man oss också i bitar är vi ogenomträngliga. Mal man oss också till sand släpper vi ingen in.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig. Jag kommer av pur nyfikenhet. Livet är dess enda chans. Jag ämnar gå runt i ditt palats och sedan bese även bladet och droppen. Jag har så lite tid på mig för att hinna allt. Min dödlighet borde röra ditt hjärta.

- Jag är av sten, säger stenen, och nödgas att hålla mig allvarlig. Gå härifrån. Jag har ingen skrattmuskel.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig. Jag har hört att du har stora tomma salar, skådade av ingen, vackra i onödan, dova, utan ekot av någons steg. Erkänn att du själv vet ganska litet om det.

- Stora och tomma salar, säger stenen, men det finns inte plats i dem. Vackra, kanhända, men ingenting i dina arma sinnens smak. Du kan leva med mig men aldrig uppleva mig. Med hela min yta vänder jag mig till dig, men med hela mitt inre vänder jag ryggen till.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig. Jag söker ingen fristad för evigt i dig. Jag är inte olycklig. Jag är inte hemlös. Min värld är värd att återvända till. Jag ska gå in och gå ut med tomma händer. Och som bevis på att jag verkligen har varit där ska jag ingenting framlägga utom ord som ingen kommer att tro på.

- Du kommer inte in, säger stenen. Du saknar delaktighetssinne. Inget sinne kan ersätta delaktighetssinnet. Inte ens synen skärpt till allseende tjänar något till utan delaktighetssinne. Du kommer inte in, du har knappt i sinnet ansatsen till detta sinne, fantasi.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig. Jag kan inte vänta två tusen sekel på att få komma under ditt tak.

- Om du inte tror mig, säger stenen, vänd dig till bladet, det ska säga som jag. Till droppen, den ska säga som bladet. Fråga till slut hårstråt på ditt huvud. Jag sväller av skratt, av jättelikt skratt som jag inte kan skratta.

Jag knackar på stenens dörr.

- Det är jag, släpp in mig.

- Jag har ingen dörr, säger stenen.

Wislawa Szymborska

Översättning: Anders Bodegård

Du krossade alla tvivel

Ödelade alla bon

Fick mig att hoppa över alla broar

Med ett enda ord, en gest

En smekning lätt som en vind

Sedan lät du krossa alla mina fönster

Tills inget var kvar

Och jag var bara en skugga

Du strök över allt det goda

Och tillsatte med det onda

Ingen kan bli som du

Inget kan bli som förr

Säg mig, varför är tåren i ditt hjärta så torr

För att det är en glädjens tår, vad vet jag

Nej säg inte så

Säg att det inte är sant

Att den känslan du bär är falsk

Det slog mig aldrig

De ord du sa

Trodde jag skulle gälla för alltid

Tack för att du gav ordet tillit en närmare innebörd

Tack för att du krossade alla tvivel, rev ner murar, klippte band

Tack för att du fick mig att inse

Varför kommer du fortfarande till mig om natten i min dröm?

Hur kommer det sig att jag kan vakna med ett brännande märke från din hand på min hud

Hur kommer det sig att jag vaknar med hjärtklappning vid tanken på dig med någon annan

Efter alla dessa år, hur kommer det sig?

För att ingen kan se på mig som du gjorde den där kvällen

Och ingen kan röra mig så som du rör mig i min dröm

Fick ett SMS förut av samma L att Westlifes nya skiva finns på Spotify, så nu sitter jag och lyssnar på den samtidigt som jag gör upp lite tisdagsplaner med A. Fick SMS i går att skivan postats, men kan inte hålla mig. Såhär långt är den fantastisk!

Men det bästa med gårdagen var att L och jag fick komma och hälsa på vår kompis och hennes lilla dotter som föddes den tolfte november. Lilla tösen var så söt! Blev riktigt bebissugen där ;) Hon är så liten, men samtidigt är det svårt att förstå att hon fått plats inne i S:s mage. Roligt att se att hon redan nu gör små miner och har små jollrande konversationer med oss. Kommer bli roligt att få se henne växa upp!

När jag gick från S till stationen trodde jag att jag missat tåget, för det kom ett tåg precis när jag var vid Stångå Hotell eller vad det heter. Men när jag kom fram såg jag att klockan bara var kvart över sex. Det slog mig med lättnad att tågen ju går var tjugonde minut fram till klockan sju, men inte för mig, jag hade fått vänta i två timmar. Så blev glad att jag inte missat.

När jag kom hem snöade det rejält och jag var som en snögubbe när jag kom hem :)

Gick upp skapligt, katterna väcker mig trofast lite före sex och kvart över sju kände jag att jag var för pigg för att kunna somna om ordentligt. Så gick upp och gav dem frukost och vi lekte lite. Sedan handlade jag på ICA. Därefter hem och tog ut Fluffi på en promenad. Ner på stan igen för att köpa ToaLätt för det var slut och kattlådan luktade inte så vidare gott. Någon mer som använder ToaLätt? Vi har det till kaninen Vitnos också, det är riktigt bra. Hon har ju så lång päls att vanlig strö fastnar, men inte de här små pelletserna. När jag kom hem fick Snuffi komma ut en sväng.

Till kvällsmat har jag ätit jättegod mat: kycklingfilé, färsk bandpasta, dressing och sallad. Katterna mumsar kyckling. I alla fall så gör Fluffi det, Snuffi brukar vara skeptisk till allt annat än sitt torrfoder. Så här hemma är det bara Fluffi som får blötmat (Whiskas, har funderat på att prova andra märken för att variera smakerna lite) och Snuffi får smaka av min mat om det är något hon gillar, det händer ytterst sällan. Fluffi slickar nästan alltid min tallrik, men är sällan hon verkligen ÄTER. Så idag är jag nöjd med att hon åt kycklingen, är skeptisk mot vad det egentligen är i kattmatsburkarna. Min tanke var att göra egen mat till katterna men de är så kräsna :) Båda får torrfoder också såklart. När de kom åt de Royal Canin men nu har bägge övergått till Hill´s fast olika sorter. Snuffi har sitt bantningsfoder och Fluffi har ett som ska vara särskilt effektivt mot tandsten. På tal om bantning så får egentligen inte Snuffi äta något annat än det. Men ikväll blir hon som sagt bortskämd med lite kyckling. Jag tror det gör mer nytta än skada.

Snuffi vet jag inte vart hon är. Sover i soffan tror jag. Fluffi är övertrött vilket leder till att hon är rastlös. Hon vill leka med orkar inte koncentrera sig särskilt länge på samma leksak. Nu har hon öppnat skåpet där maten är för att visa att hon minsann fick för lite frukost.

En ny studie visar att kvinnor som fått sin första menstruation tidigt i livet har som vuxna sämre lungfunktion och drabbas oftare av astma än de som fått mens först i tonåren. Hormonerna påverkar luftvägarna, men det står inte riktigt hur, antar att jag får läsa studien för att få reda på det. Forskarna såg i alla fall att pip och väsningar i bröstet samt andra astmaliknande symtom var betydligt vanligare hos dem som fått mens i 10-årsåldern jämfört med dem som fått sin första mens efter att de fyllt 13. Därför (det här är ju inte heller så uppmuntrande) ska flickor med tidig mensdebut avhålla sig från att pröva på rökning.

Jag har inga luftrörsbesvär än så länge, dock och jag röker ju faktiskt inte längre sedan ganska lång tid tillbaka så jag kanske kommer undan. Men i slutet av artikeln står också att tidigare forskning har lyckats identifiera ett samband mellan tidig mens och ökad risk för att drabbas av sjukdomar i hjärta och kärl. Hellre lite astma i så fall tror jag.